När hans personal ringde mitt i middagen på fredagskvällen och beklagade sig över att något gått sönder eller att de hade något annat svårlöst problem, då la Lasse ett lock över talriken och sa att han värmer maten när han kommer hem igen och försvann ner till bion för att fixa till det svårlösta. Det var sällan som han gav upp och fick kalla till hjälp och det var alltid en mycket nöjd kille som kom hem igen. För om publiken blev nöjd så blev Lasse ännu mer nöjd. Att sedan maten inte var lika god som nylagad hade underordnad betydelse. Så har det alltid varit och jag vande mig fort vid att bions väl gick i första hand. Att denna fixare skulle slockna så tidigt i livet kunde ingen av oss ana, visst blev han sjukare i sin Parkinson sjukdom, men det fick aldrig gå ut över jobbet och bion. På 10 år hade han allt som allt 10 sjukdagar. När han var nyopererad för bråck, så hann han inte innanför dörren förrän han styrde och ställde via sin mobiltelefon. På semestern så låg mobilen på för att vikarien skulle kunna nå honom och få hjälp omgående. Somliga karlar skaffar sig älskarinnor, men min karl skaffade sig en hel bio istället, och med den kunde man inte konkurrera och ej heller bli svartsjuk på.

Lasse delade sitt liv i fem bitar, det var prioritet i nämnda ordning. Bion, båten, scouter och familjen och ingen kunde klaga på att den ena låg före den andra för han försökte efter bästa förmåga att ge alla lika mycket av sig själv. I den femte delen ingick resten av intressena och där fanns hans egen hälsa. Den biten önskade  jag skulle ha legat högre i rangordning, men jag tror personligen inte att det skulle ha räddat honom kvar i livet. Skillnaden var nog bara att då hade han vetat längre att han bar på en dödlig sjukdom. Nu fick Lasse leva det rika liv som han levde fram tills dess att sjukdomen blev känd, han slapp att veta om sitt öde för tidigt, när nu inget gick att göra för att rädda honom kvar. Amyloidos med lätta kedjor som gör att hjärtat växer tills att det stannar. Nog hade han ett stort varmt hjärta för alla innan, han behövde ingen elak Amyloidos för att göra det större och sätta det ur funktion. De senaste åren så lärde sig Lasse att chatta på Internet och där fick han kontakt med ett sjukhus i USA som hade olika chattlinjer inom olika sjukdomar och bland annat en för Parkinson sjukdom. Denna linje var Lasse mycket aktiv på och stöttade och hjälpte andra med samma sjukdom. När de fick veta att Lasse avlidit så startade de en minnessida för honom. Länken som tidigare gick till den sidan har upphört nu efter 7 år.

Nu undrar säkert någon om jag var gift med en ängel. Ack nej, men de dåliga sidorna uppbars alltid av de goda och det är de goda sidorna vi skall och vill minnas.

Lasse och jag hade ett ordspråk som vi ofta tänkte på och som vi båda levt efter:

Alla behöver vi någon - starkare än så är vi inte

Vill du ta del av de kondelanser och insändare som skrivits om Lasse så följ denna fjäril