Så blev Cilla 50 år
och här kan du läsa om både förberedelser och fest.
| Planer och verklighet går ibland inte
ihop. Under ett helt år så stressades jag var dag som jag tittade i tidningen, slog på TV:n eller kopplade upp mig på arbetets hemsida/intranet. Där tickade det på och för var dag som jag tog del av mediat så insåg jag att nu var jag en dag närmare målet - att fylla 50 år några dagar efter millenniumet. Först så tyckte jag att det var ju lugnt, 365 dagar + 10 till. Jag hade ju lång tid på mig så visst skulle jag lyckas - trodde jag. Med vad undrar ni kanske? Jo, jag skulle vara lika slank och fin som när jag blev 40. Jag hade gått på ett föredrag på jobbet om att lyckas med vad man förutsätter sig för. Visst lät det lätt och det skulle jag ju fixa, trodde jag. Först rullade kilona av ett efter ett, men så sa det stopp. Orken och lusten att försöka bli lättare försvann, motivationen var plötsligt borta. Tiden stod inte stilla utan fortsatte att ticka på men vågen den hade stannat. Tiden fortsatte ticka, vågen stannade och jag tappade lusten att fira 50 år. Vad fanns det att fira - att jag fortfarande var fet och ful. Mina planer hade rasat. Så började släkten efterlysa festen. För det skulle väl bli en fest? Jo - nä, kanske. Jag velade och tvekade, för hade jag gjort mig förtjänst av en fest? Släkten började påminna om att inbjudningstiden krympte och Lasse påstod att det räckte med en mottagning. En mottagning för långväga gäster - nä - ska det va så ska det vara fest och som vanligt hade Lasse lyckats provocera mig till att ta ett beslut. Genom att påstå motsatsen av vad han egentligen tyckte och ville !!!!!
|
| Men nu brann det i knutarna. Inbjudan skulle formas och huvudet kändes tomt. Hur skulle den se ut och var skulle vi hålla till och hur formar man festen så den blir ett roligt minne. Alina sattes igång med att teckna av mig, men inte hade jag tid att sitta modell så hon fick ta det ända fotot som jag någonsin godkänt på mig själv (10 år gammalt och åtskilliga kilo lättare). Hellre en lögn än att låta mig bli avbildad som jag ser ut. Tiden rusade och det fick bli en kombination med både inbjudan och julbrev i samma kuvert. Lasse fick brått att få ihop julbrevet och Alina med assistens av Henrietta började lacka och stämpla inbjudningarna. Så var de äntligen iväg. |  |
| Nu gällde det att få ihop något roligt till
festen och det enda jag hittills kommit på var temat med att alla skulle ha något
lila på sig. Alina som tjatat i flera år på att jag borde vara med på ett live eller
följa med till Visby på medeltidsveckan blev överlycklig när jag föreslog att låta
festen gå i medeltidsstuk. Hon fick uppdraget att fixa "personal" och
underhållning. Alinas gode vän Niklas lovade att ställa upp som köksmästare och hålla i alla trådarna under festen tillsammans med Alina. |
|
| Jul och millenniumskifte i samband med att fylla 50 år är en dålig kombination. Vem har tid att tänka på födelsedagar mitt i julen och just en sådan här jul när julen i sig själv kom i andra hand för millenniumskiftet. Jag hade tagit ledigt över hela julhelgen för att hinna med och inte stressa på mig migrän till självaste dagen. Att jag klarade mig ifrån migränen förstår jag inte för plötsligt verkade det som om alla onda makter var med mig. Två dagar före julafton gick TV:n sönder (vem vill missa Kalle Anka), kaffekokaren och brödrosten la av i mellandagarna, julgranen som troligen varit något djurs toalett förpestade luften till nyårsdagen då den åkte ut och när jag skulle bekräfta maten till festen så påstod människan att hon inte hade en preliminärbokning, och kunde därför ej leverera. Då infanns sig lugnet - med allt det här eländet innan festen - så måste festen bara bli lyckad. | |
| Att Lasse sedan lyckades fixa maten på fyra dagar och därtill de två skånska spettkakorna är väl värt en medalj. | |
 |
 |
|
En vecka före den stora dagen ställdes frågan - Vad skall du ha på dig? Vaa? Kläder? Jag fick bita i det sura äpplet och ta fram måttbandet för en klänning måste jag ju ha på mig, en medeltidsklänning. Vad skulle jag göra? Temat var lila och jag hade inget lila tyg hemma. -Mamma, det är bara präster som får ha lila kläder!, upplyste dottern mig om. Jag började leta i tyggarderoben och fann ett kungligt blått tyg, och nu gällde det bara att det räckte till en kunglig klänning. Mönstret lades ut och togs bort, gjordes om och testades igen och till slut så räckte det till en klänning. Men det lila då, var skall den färgen komma in då. -Det får bli lila ärmar! Var hittar man lila sidentyg - inte i Täby i alla fall. På den stora festdagen, efter frissan, i väntan på bilhämtningen, så köptes ärmtyget i Sundbyberg. De långväga gästerna anlände och jag sydde och 17.40 så var klänningen färdig och festen började 18.30, så jag hann........... |
| Ska man fylla 50 år så skall det vara med bravur. Jag firade i fyra dagar! Jag började med att ha fest på lördagen, sedan släktträff på söndagen, mottagning på självaste födelsedagen och så bjöd kontoret på tårta tisdagen. Det blev som på medeltiden, skulle man fira så skulle det vara ordentligt. |
Att det var så här roligt att fylla 50 år kunde jag inte ana och ett stort härligt tack till Er alla som förgyllde min stora dag (dagar).
En resumé och bild kavalkad från festen, mottagningarna
| Drottningen anlände (jag kände mig som en drottning i alla fall). Och som festföremålet kunde jag inte fly bort ifrån fotograferna. Min syster Gigi gav mig en släktklenod som gjorde mig så paff och glad att jag kom av mig. Maggan med överraskningen i bakfickan - Jag ser fram emot 11 augusti. |
|
|
|
| Det sjöngs och hurrades och mellan skålarna och minglandet så delade pagerna ut bordsplaceringen. Gästerna fick använda sina historiska kunskaper för att hitta sin partner. Vem var Gustav Wasas andra fru? Anne Volein fick hon behålla huvudet? Vem log la Joconda (facit: Mona Lisa) mot? Med hjälp av facit så fann alla varandra till slut, och festen kunde börja. |
|
|
|
|
| Det blev tal, bildvisning,
sång och kröning David var talaren (toastmaster) och höll reda på alla händelserna. Maria, Jenny och Alina inledde sången och sånghäftena rullades upp. "Fogden har slaktat min get" var ingen vanlig festvisa men alla sjöng med. |
||
|
|
 |
| Talen var både roliga och pinsamma, tur att man inte är död än utan fick möjligheten att höra vad som sägs om en. Lasse tog hjälp av diaprojektorn och visade en bildkavalkad över vårt liv tillsammans. Att han lyckats fånga mig på bild så många gånger hade jag ingen aning om, jag som flyr jämt när fotografer visar sig, men så fanns det allt ifrån mitt pekfinger i ena hörnet till helfigur i centrum. En riktig kärleksförklaring. Ytterligare en kärleksförklaring fick jag ifrån våra två döttrar, de sjöng "Det är tur att vi har dig" (ur Nils Karlsson Pyssling). Maggan påminde om vår första träff för 35 år sedan, en lång vänskap som började med ett par lila strumpor. Torgils (jag fick torka svetten ur pannan när han var klar) gav igen för mitt 50 årstal till honom, då jag beskyllde honom för mammas alla gråa hårstrån. Mina svågrar klappade om mig efteråt och sa tröstande att jag inte skulle tro på honom, medan mina arbetskamrater faktiskt kände igen mig i hans tal (sicka vänner man har :-) ). |
|
|
| Efter att alla inmundigat god mat och dryck så tackade min svåger Seved för maten. Själv följde jag efter med att presentera alla mina gäster och berättade hur var och en fyllde en plats i mitt hjärta. Därefter så bröt vi upp ifrån bordet och förpassades utomhus medan borden skulle förberedas inför kaffet. . |
|
|
|
| Utomhus väntade Onni som underhöll oss med eldslukning och att spruta eld. Kallt var det men ändå stod han där med bar överkropp. |
 |
 |
 |
| Somliga hamnar aldrig på bild därför de är fotografer eller arbetar i kulisserna, men här nedan är i alla fall några av doldisarna. Svenne (och min syster Lena) som står för merparten av fotograferingen, Henrik som åtog sig att vara bartender och Niklas som ila så fort fram mellan sysslorna att ingen hann fånga honom på bild. Så här glad var han i alla fall 8 dagar tidigare då han intet ont anade vilken uppgift han åtagit sig. |
|
 |
|
| För att bli en drottning, krävs det en kröning | ||
|
|
|
|
||
| Mottagningen Men jag kunde inte drömma om att så många ville glädja mig med att fira mig. Det var full fart under hela mottagningen. Inte kunde jag ana att jag hade så många vänner som ville fira mig. O, vad med blommor jag fick, som till en hel blomsteraffär. Alla buketterna var så otroligt vackra - ja, otroligt vackra. Tyvärr så försvinner de så fort, men många av rosorna har jag torkat för att få behålla dem länge. Orchideerna står fortfarande i blom. Så fina presenter jag fick, jag är överlycklig. Några foton från mottagningen blev det inte men å andra sidan så skrev ni alla i vår gästbok, så jag kommer att minnas er länge. Uppvaktningen på kontoret På tisdagen då kontoret skulle fira mig, slog migränen ut mig. Så strax innan uppvaktningen kom jag till kontoret, en aning vimsig av medicinen, men jag var i alla fall där. Jag kände mig överväldigad över att så många kom och gratta mig och att så många var med på min present - en härligt stor brevlåda som skall gjutas fast så fort tjälen gått ur jorden. Handdukstorken ifrån kontoret - den är redan i användning (favoriten hos döttrarna). Det var en trött flicka som sedan tog sig hemåt och upptäckte att semestern borde ha kommit efter födelsedagen och inte före. Men jag kände mig lycklig och firad. |