En dag så satt denna då (kattunge 2,5 månad) i ett träd och var ledsen. Barnen i kvarteret hade berättat att hon var en övergiven katt som ingen brydde sig om. Hon plockades ner från trädet och kom i min famn och sen dess har ingen kommit emellan oss. Det var ett skelett med päls på, utsvulten och uttorkad. Första tiden lämnade hon mig inte många decimeter, hon sov på min kudde, hon låg sidan om datorn och symaskinen och när jag lagde mat så låg hon som en halskrage på mina axlar. Idag är hon en självständig vän, men har jag varit ute på resa så upprepar hon sitt beteende, med att inte lämna mig många sekunder.

Hon blev en räddning för mig och jag onekligen för henne!