Nyfiken på livet

Jag glad tjej med massor av humor. Ser ut som ett troll men mina ungar tycker jag är söt. Vilket även mina vänner stämmer in på. Är enligt andra stark, tuff och handlingskraftig. Jag är busig och älskar hitta på hyss, speciellt med länkar på hemsidorna.
Kreativ både vid dator såsom symaskin. Håller på med maskinbroderi och bildhantering, samt fuskar med hemsidor när jag hinner. Min scoutverksamhet har jag nu lämnat för yngre förmågor, men en gång scout - alltid scout lever vidare inom mig.. Älskar vinyl(60-tal)och dixieland.

Det var en kortfattad beskrivning av mig.

Vem är jag då och vad vill jag gå vidare med.

Jag har mist min make, han blev sjuk och dog aug 2001.
Jag är en kvinna som ser klart på livet och har mött både den mörka sidan och mycket av den ljusa. Jag har heller inga drogproblem, varken med rökning, tablettmissbruk eller alkohol, men jag kan tänka mig ett glas vitt vin till maten ibland men föredrar rent kranvatten. Jag är lite för rund och skulle helst se mig själv smalare. En dag kanske jag når det målet.

Jag har en härlig humor och jag har en human inställning till mina medmänniskor. Jag tycker om att prata och skriva och jag är inte rädd för att göra bort mig.

Om jag skulle vilja börja om, så bör den man som skulle kunna tilltala mig ha glimten i ögat, ett härligt leende, humorn i sinnet, öppen för sina medmänniskor, våga testa nytt, ej vara tv-sportfixerad men heller ingen soffliggare. Fram för allt bör han vara tolerant med olikheter, jag skulle aldrig kunna tänka mig semester i husvagn med lika träningsoveraller. En peppare och stöttare för att föra mig vidare samt att kunna ta emot goda råd tillbaka. Ett annat krav är att han läst eller lyssnat på boken "Män från Mars och kvinnor från Venus" av John Gray.

Jag letar inte direkt efter en ny karl, för det är faktiskt okey att vara singel men jag saknar tvåsamheten mer och mer och dyker han upp med stort H så får jag omvärdera singelskapet.
Mina fina flickor (29 resp 21) är mina bästa vänner, kalla oss gärna "tjejligan" men vi trivs med varandra. Med i "tjejligan" var även min härliga svärmor (hon blev nästan 97år) som jag älskade otroligt mycket, och så förståss Skrutten min katt som är den stridigste av oss alla. Jag är glad att jag inte är en av kattpojkarna på gatan, de har fått veta sin plats här i livet, och vågar sig inte för nära henne.

Har du läst hit och blivit nyfiken på att lära känna mig mer, så skriv och berätta om dig.

Home

Uppdaterad 2008-07-13